so, analies

22:20

Jag smyger, jag springer, jag tassar tätt på det kalla trägolvet och försöker få synfäste i mörkret. Det är tomt och ensamt. Ingen ser mig, du ser mig inte. Jag skriker. Det är lite osammanhängande i huvudet, men jag antar att det är meningslöst då min röst sviker. Meningarna jag försöker sätta ihop faller sakta men säkert ner till golvet. Till slut befinner jag mig någon helt annanstans och försöker andas igen.

god natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0