10.07.04

har haft en obeskrivligt skön vecka på gott och ont, har överklassat mig själv i lycka och olycka samt lärt mig en del på vägen - nerdrogad på lugna (!) campingen, vrida knät ur led och sätta tillbaka det, lyssnat på sjuuuuka spelningar, svettats, druckit öl, träffat gamla/nya/fina vänner, norrlandsguld, martina-posén, "göre, bara göre", träffat snubbe från washington dc och bara njutit av livet. nuså: en liten resumé av det lilla jag spanade in.

hoffmaestro: bevisade att de är tusen gånger bättre under mindre spelningar, men såklart bjöd de på allsång och dans för fullt.
the kooks: tyvärr nådde de inte heller upp till förväntningarna, men åh, jag har sett dem live och det var fint.
chords: en av de bästa under festivalen, stod längst fram, skrattade åt hur li-iiiten timbuktu egentligen är & var the luckiest girl alive.
lily allen: satt vid vägkanten, förundrades över hur stel hon faktiskt var live, men sjöng med och hade det trevligt i alla fall.
familjen: har aldrig dansat/röjt/varit galen som jag var under en del av denna spelning. älskar bara tillbakablicken i huvudet, men ja... det var här jag också vred knät ur led och tillbaka. lite buzzkiller.
the hives: jag kom, jag såg, jag gick tyvärr. men mums!
adiam/nimo/nääk/rusiak: ett sköööönt gäng som jag hoppas att få se igen!
brother ali: dj snuggles och denna man är en oslagbar kombination, han kunde snacka, sjunga och charma brallorna av oss alla samtidigt. också en av de bästa!
europe: haltade förbi bara för att!
adam heldring: mysig, sval och personlig men killen kan ju inte dra igång en publik i mellansnacket haha! needed to break down var klockren.
jay-z: obeskrivligt, seriöst talat. stod fyra-fem personer ifrån scenen, skrek och dansade med mitt trasiga knä och dog lite extra när han tog upp två personer på scenen som fick sjunga falskt, spana på publikens avundsjuka nunor samt krama mannen, myten, legenden.


blir deprimerad när jag inser att jag missade typ sugarplum fairy, mando diao, kings of convenience, andreas grega (!!) och så vidare bara för att jag varit död/bakis eller för att schemat krockat med något bättre.

peace and love kunde ju ha varit bättre i med att jag hade en del missöden så att säga, men de e ba-aaara att köra. göre, bara göre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0