när man tittar på allting är det bara oj oj




Allting kommer lösas och bli bättre igen.
Jag vill ha lyckorus i magen och sväva på rosa moln utan regn. Det saknas frågor och fniss, det saknas tomma lyckliga drömmar och vågbrus i öronen. Kan inte den där idiotiska karusellen bara sluta snurra, för jag har lärt mig att man inte blir mycket klarare i skallen av att försöka fokusera på bilden.  Vi utbyter historier genom våra blickar, men kommer aldrig till en slutsats. Trots det, är du allt och ingenting fortfarande.  (och jag har dåligt samvete över mig och mina dumma ord)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0